LaRouches ungdomsrörelse har dragit i gång ideologiprojekt i alla länder där de är verksamma. De vill komma åt axiomen i den nationella ideologin, som har skapat ett samhälle ”utan framtid”. Magnus Nilsson visar här hur svenskarna kan befria sig från korporativismens bojor och bli medborgare, med fullt ansvar för att styra sig själva.

”[L]åt ropa ut pardon för dem som flytt och vilja lydigt till oss återvända. Och så – vi svurit det vid sakramentet – vi binda röda rosen vid den hvita. Se milt till detta sköna band, o himmel, som länge bistert sett på deras ofrid! Vem är den niding som ej säger: amen? Vansinnigt England länge slog sig själv, blint göt den ena brodern broderblod; vilt fadern mördade sin egen son, och sonen, tvungen, slaktade sin far.” Richmond, alias Henrik VII, i Shakespeares Richard III, akt 5, scen IV

Väl mött läsare! Positivisten säger att man före en operation måste klargöra vilka medel man förfogar över. Vad man har att tillgå och hur det på optimalast vis kan nyttjas. Hur man gör det efter förmåga bästa av det nyttjbara disponeringsutbudet!
Skulle vår ungdomsrörelse begagna denna metod vore vi som ungdomsrörelse, likt all verksamhet som i kritisk belägenhet begagnat denna metod, sedan länge döda och begravna! LaRouches ungdomsrörelse är inga positivister. LaRouches ungdomsrörelse söker, i samarbete med andra delar av rörelsen, ta reda på vad som i den rådande politiska situationen bör göras för att på slagkraftigast möjliga sätt förändra den.

Det gyllene tillfället att sätta världen på rätt kurs när järnridån mot öst föll runt decennieskiftet 1989-90, utnyttjades i stället till att med tillämpad marknadsekonomi plundra både Östeuropa och det forna Sovjetunionen. Hur tilläts människor, äntligen fria från ett så långt helvete, att närmast ögonblickligen besinningslöst slukas av ett ännu värre? Vilka monster är så hjärtlösa? Svaret är enkelt: Endast de som själva bor i helvetet. Det helvete som Kongressen för kulturell frihet släppte löst på oss.

I skrivande stund rusar planetens och mänsklighetens ekonomi som helhet in i en oundviklig kollaps. Regeringar världen över klarar ej av att upprätthålla levnadsstandarden för sina respektive befolkningar, än mindre producera för ens högst snar framtida överlevnad. Detta beror i första hand på en global verklighetsvillfarelse hos mänskligheten som helhet och i synnerhet i den s k industrialiserade, idag snarare avindustrialiserade, västvärlden. Vad ligger bakom detta fördärv? Hur hamnade världen i detta gytter? Svaret är komplext och långt bortom de rent uppenbara orsakerna. Ju mer du undersöker saken, ju fler problem gör sig uppenbara. En kort redogörelse för huvudanledningarna till fördärvet kan sålunda sammanfattas:

Välfärden i västvärlden håller på att avvecklas, sjukhus läggas ner och elförsörjningen är hotad (genom blackouts eller orimligt höga priser) m.m. Detta är grundläggande infrastruktur som ett land behöver för att kunna vara produktivt och på så sätt bidra till mänskligheten i stort. För att vända denna trend måste ett internationellt paradigmskifte till, bort från konsumtionssamhällets frimarknadsdogmer. Sverige kan potentiellt sett spela en viktig roll för att åstadkomma ett sådant skifte, genom att agera internationellt.

Ett av de viktigaste fundamenten för en suverän nationalstat är den roll den kan spela i att utveckla och verka för ett ekonomiskt samarbete mellan andra suveräna nationalstater. Detta kallas utrikespolitik. I snart 200 år har Sverige bedrivit en utrikespolitik som går ut på att Sverige ska vara en ”neutral” stat som inte ska kunna ta någon som helst moralisk ställning eller verka för några som helst universella rättsprinciper. I stället har Sveriges utrikespolitik, sedan början av 1800-talet, i stort sett alltid baserats på att man har spelat en dubbelroll på den internationella politiska arenan. Detta blev tydligt under kalla kriget, då Sverige bl.a. försåg både CIA och KGB med underrättelseinformation.