Väl mött läsare! Positivisten säger att man före en operation måste klargöra vilka medel man förfogar över. Vad man har att tillgå och hur det på optimalast vis kan nyttjas. Hur man gör det efter förmåga bästa av det nyttjbara disponeringsutbudet!

Skulle vår ungdomsrörelse begagna denna metod vore vi som ungdomsrörelse, likt all verksamhet som i kritisk belägenhet begagnat denna metod, sedan länge döda och begravna! LaRouches ungdomsrörelse är inga positivister. LaRouches ungdomsrörelse söker, i samarbete med andra delar av rörelsen, ta reda på vad som i den rådande politiska situationen bör göras för att på slagkraftigast möjliga sätt förändra den.

Sachsen – en länk

I oktober 1990 förenades de fem DDR-staterna i öst med de tio gamla tyska förbundsstaterna i väst och det stora moderna Tyskland tog form. I sydöstra hörnet av det forna Östtyskland, bland majsfält, kolgruvor och knubbiga katedraltorn, som oavlåtligt ombyggda till oigenkännlighet är omöjliga att placera i stilepok, ligger delstaten Sachsen. Gränsande till Brandenburg i norr, Tjeckien i söder, Polen i öster, Bayern i sydväst, Thüringen i väst och Sachsen-Anhalt i nordväst utgör området en länk mellan öst och väst. De saxiska kungarna och kurfurstarna har, i förhållande till statens storlek, varit synnerligen inflytelserika i Europas historia. Saxarna, beslutsamma med patos och värdighet, har dessutom en vetenskaps-, industri- och kulturtradition av sällan skådad motsvarighet.

Men det var mer sentida saxisk historia jag här skulle tala om. Närmare bestämt sommaren 2004. I delstatens huvudstad Dresden har vårt tyska systerparti Bürgerrechtsbewegung Solidarität - BüSo (Medborgarrättsrörelsen Solidaritet) och LaRouches ungdomsrörelse sedan en tid framgångsrikt bedrivit politisk verksamhet å hela Tysklands, och därmed världens, vägnar.

Sachsen upplever, ej helt olikt norra Sverige, på grund av arbetslöshet en förödande avfolkning. Det första en besökare slås av är den påtagliga relativa avsaknaden av människor i det ungefärliga åldersintervallet 20 till 60 år. Detta som en följd av det medvetna beslutet att, efter Berlinmurens fall, låta det forna Östblocket ekonomiskt förfalla. Befolkningen är uppgiven och längtar rentav tillbaka till DDR-tiden. Till och med ungdomarna går modstulna omkring utan hopp. En sådan befolkning överlever inte om inget görs för att förändra situationen och i vilket fall som helst överlever inte nationen Tyskland som i-land, om ens som nation, under nuvarande ekonomisk politik.

Det var med anledning av detta som ett icke-positivistiskt uppdrag värdigt LaRouches ungdomsrörelse började ta form.

En öppning

Efter hela det tyska etablissemangets kalldusch i EU-valet i juni 2004, till följd av det extremt låga valdeltagandet och tungviktarpartierna SPD:s och CDU:s rasande siffror, började BüSo, i samråd med Lyndon LaRouche och LaRouches Political Action Committee i USA, planera för nästa stora politiska ingripande i Tyskland. Av en händelse skulle det just i delstaten Sachsen hållas val till delstatsparlamentet i september 2004. BüSos ordförande, tillika Lyndon LaRouches hustru, Helga Zepp-LaRouche, förstod att detta var ett tillfälle som inte fick gå förlorat. Alla var tveklöst överens om hur en sådan operation skulle gå till: Ungdomsrörelsen!

Det fält som öppnats av partiernas rasande trovärdighet bland väljarna hade gett oss en öppning. CDU hade regerat i Sachsen sedan länge. CDU, ett nominellt kristet parti, på riksplanet lett av den brutala draken Angela Merkel och i Sachsen sedan våren 2002 innehavare av ministerpresidentposten genom den falske och skenhelige professor Georg Milbradt, är egentligt omtyckt av en minimal andel väljare. Partiets styrka har varit det låga valdeltagandet, folkets avsaknad av alternativ och äcklet gentemot den forna kommunistregimen och det forna kommunistpartiets nyowenitiska smilfinkar till kvarleva kallade PDS i sin för dagen liberala skrud. Dessa partier företräder inte väljarna. Uteblivna röster på dessa kräk kan med generositet tolkas som sundhet i saxarnas omdömen. Saxarna behöver det ledarskap och de alternativ BüSo tillhandahåller.

Uppdraget

Så, vi grupperade ett drygt fyrtiotal ungdomar, i huvudsak från Frankrike, Sverige, Danmark och Tysklands alla hörn, i Dresden. Bilden av vad vi ville åstadkomma var klar om än sammansatt.

Saxarna måste sluta bete sig som undersåtar och växa till medborgare med en historie- och kulturkännedom, stolthet över sin härkomst och ansvarskänsla för sin, delstatens och nationens framtid.

Ett potent medborgaringripande med Helga Zepp-LaRouches och BüSos fysisk-ekonomiska program i ryggen kommer nödga förbundskansler Gerhard Schröder att göra vad som behövs: Full sysselsättning genom återuppbyggande och utveckling av tyska jordbruks-, tillverknings-, bygg-, gruv- och transportsektorn mot riktpunkten att höja levnadsstandarden för samtliga tyska medborgare och deras efterlevande.

Med 200 miljarder euro årligt tillskjutna statliga krediter från en nationaliserad riksbank under en ekonomiskt och finansiellt suverän regering kan detta möjliggöras genom en fortbildning av Tysklands dryga åtta miljoner arbetslösa.

Detta fordrar kortsiktigt ett samarbete med Tjeckien, Österrike, Frankrike och Nederländerna; ett, helst av allt, liknande förfarande i dessa länder; konsolidering av Europas industriella och teknologiska nav i den produktiva triangeln Paris-Berlin-Wien med hamnförbindelse Rotterdam; samt ett samarbete med USA om ett nytt stabilt valutasystem.

Långsiktigt kommer dessa åtgärder att leda fram till ett nätverk av utvecklingskorridorer i en eurasisk landbro med Sydeuropa, Ryssland och Sydasien.

Då BüSo, makarna LaRouche och organisationens medarbetare världen över arbetat med dessa projektplaner i decennier, medan de rådande nominella makthavarna, så vitt vi hört oss för, är skolade i de marknadsekonomiska läror som från början satt Tyskland och världen i det här trasslet, kommer Tysklands regering att behöva BüSo för att rädda nationen.

Musikens makt

För att förmedla sådana idéer behövs något betydligt mer än politisk upplysningsverksamhet. Idéerna förmedlas bäst med klassisk artistisk komposition. Kampanjen hade föregåtts av skolning i florentinsk bel canto, sångtekniken operasångare använder för att utan mikrofoner kunna höras över långa avstånd utan att skada rösten, och i polyfoni i Paris och Koblenz.

Valet av sånger var inte svårt. Texten till slutkören i Ludwig van Beethovens Nionde symfoni utgörs av poeten Friedrich Schillers dikt ”An die Freude” (Hymn till glädjen) och förenar i ett stycke två av Tysklands största giganter. Dess glädjebudskap var på intet vis opassande för de modstulna saxarna. Ett annat idealiskt musikaliskt vapen blev ungdomsrörelsens gamla projekt att bemästra J.S. Bachs motett ”Jesu, meine Freude” – Bach var saxare från Leipzig!

Det var något ödesmättat, nästan spöklikt med det hela. Vi, till majoriteten utlänningar, bragte bygdens döda storheter åter till liv.

Från Leipzig kom även universalgeniet Gottfried Leibniz, mannen bakom filosofin i den amerikanska oavhängighetsförklaringen 1776 och fler bidrag till den moderna vetenskapen än någon som inte studerat mannen anar. En annan självklar figur i kampanjen var ekonomen Friedrich List (1789–1846) som tillsammans med Mathew Carey och Henry Clay gjorde det unga USA till en stor tillverkningsekonomi och blev en av grundarna av det amerikanska systemet för nationalekonomi, vilket List kom att ta tillbaka till Sachsen där han ledde bygget av den på sin tid utom all tävlan längsta järnvägsförbindelsen, den mellan Dresden och Leipzig, 1834.

Med högtalarbilar, en halv miljon rykande färska flygblad skrivna av Helga Zepp-LaRouche, snabbkurser i tyska språket och världens ögon på oss intog vi Sachsen från tre håll: Dresden i öster, Leipzig i nordväst och Zwickau, staden utan vilken världen vore fyra symfonier fattigare då kompositören Robert Schumann föddes där, i söder.

Upptäckter

Vår unika kampanjaktivitet blev att mana saxarna att återuppta måndagsdemonstrationerna i Leipzig. För en svensk som är oinsatt i politisk historia innebär inte begreppet måndagsdemonstrationer något särskilt. För saxarna har de en alldeles särskild innebörd. Det var de som var basen i den fredliga revolutionen 1989 som blev Berlinmurens fall. De är således ett mycket passande instrument för att slå omkull ett ondskefullt ekonomiskt system.

Ärligt talat visste vi nog inte fullt ut vad vi gav oss in på när vi drog ut på Leipzigs gator med sången och våra omfattande idéer, i slutet på juli. Ett trettiotal BüSo-kandidater i ett tjugotal valkretsar över hela delstaten var anmälda. De andra partierna hade inte ens börjat kampanja. Vi såg anti-amerikanism och pessimism fantastiskt omvandlas via gapande munnar till en känsla av hopp och framtidstro.

Ett otäckt fenomen var det högerextrema och främlingsfientliga NPD och dess motsvarighet på andra sidan den förnuftsvidriga höger-vänsterskalan, Antifascistisk Aktion. En hets till vilken inga andra än vi verkar förhålla sig högre än att ”välja sida”. Vår roll är oersättlig.

En annan upptäckt var upprorsstämningen och den fullt förståeliga om än gagnlösa vreden till följd av regeringens arbetslöshetsersättningsreform Hartz-4: I korta drag ett program att sänka de långtidsarbetslösas levnadsstandard till existensminimum för att tvinga dem till slavarbeten, eller 1-euro-jobb, i regeringens patetiska försök att med skrupelfria bankirers råd rädda sina poster. ”Störta Schröder” löd flertalet paroller – CDU-draken vill inget hellre än att ta över!

Måndagsmötena växte

Flygbladen översvämmade de små spökstäderna och efter ett par veckor stod vi över tvåhundra man på Willy–Brandt– Platz i Leipzig. Då kunde inte PDS med politisk familj ignorera oss längre. Vi stal deras medlemmar. I rasande fart började de också organisera demonstrationer och det blev den utlösande faktorn till något som vi ännu inte har sett slutet på. Inom loppet av några veckor var demonstrationerna spridda över hela landet, inte bara i det forna Östtyskland utan i hela landet.

Det roliga började när en hög SPD-representant patetiskt krävde att demonstrationerna måste upphöra. Han hördes inte av mer. Siffrorna nådde snart hundratusen, tvåhundratusen och nu har jag tappat räkningen. Dessa demonstrationer var vår lilla skapelse som vuxit så och således var det vårt ansvar att uppfostra. Måndagarna som följde ingrep vi sammanlagt i hundratals demonstrationer, inklusive tal, debatter och seminarier. Vi blev ett begrepp i nästintill var mans mun, främst förknippade med sången.

När det så var dags för val turnerade vi i varenda liten håla. Delstaten igenom. Valaffischerna pryddes naturligtvis av Friedrich List. En halv miljon flygblad cirkulerade när valdagen kom den 19 september. Vi fick inte in någon ledamot i parlamentet. Vad vi däremot byggde var något mycket kraftfullare. Sextontusen röster och ett multipelt expanderat nätverk. Sachsenkampanjen kan naturligtvis inte ta slut här. Valet är över men kampanjen fortgår och vare sig jag är i Stockholm, Sachsen eller annorstädes sjunger jag glädjens och frihetens skald Schiller och rekryterar till den revolution vi fortfarande väntar på i Europa.

Världen förfaller och jämte vårt avgörande arbete står hoppet till att John Kerry vinner i USA den 2 november. Alternativet är otänkbart. Amerika skapades av européer som jag och Europas öde avgörs nu av amerikanska folket. Min visshet att rädda Sverige står obeveklig. Delar ni min uppfattning stöder ni mig och min organisation.

Elias Dottemar
Oktober 2004