Det globala finanssystemet befann sig i kollaps redan före den 11 september. Men en lösning var på gång. Arbetet med att bygga den nya Sidenvägen höll på att göra Kina, Indien och en rad länder i Eurasien till lokomotiv för ett internationellt ekonomiskt uppsving. Terrordådet används nu för att kasta grus i detta uppsvingsmaskineri. Därför är det ännu viktigare nu än någonsin förr, att upprätthålla och fördjupa det eurasiska samarbetet - annars finns ingen lösning på varken terrorism eller den ekonomiska sammanbrottskrisen.

För att hitta vägen som leder ut ur det uppkomna, farliga strategiska läget, måste man komma ihåg följande:
- Finansbubblan på Wall Street kan inte räddas, varken med de enorma summor som pumpats och fortsätter att pumpas in på finansmarknaden av amerikanska finansmyndigheter, eller med en krigsekonomi. Den "postindustriella" vågen har gått så långt, att USA i dag inte har de reserver av utbildad arbetskraft och annan kompetens som man hade vid den förra stora finanskraschen, och med vars hjälp man lyckades lyfta både USA och världen ur depressionen på 1930-talet.
- Så länge FBI och andra amerikanska myndigheter enbart tillåts jaga en syndabock, en motsvarighet till Kennedymordets Lee Harvey Osvald, är nya attentat möjliga, med nya enorma kursfall som följd.
- De politiska destabiliseringar som bombningarna i Afghanistan redan lett till, och den förvärrade krisen i Mellanöstern, hotar att slå sönder den ekonomiska tillväxten för de ekonomiska lokomotiven Indien och Kina och spärra oljetillgångarna för västvärlden, som riskerar att bli ännu mer ekonomiskt inlåst än under det kalla kriget.
- Om Västeuropa och Japan isoleras från det eurasiska lokomotivet, kommer deras ekonomier att krympa drastiskt. De kommer då att bindas upp till USA och Storbritannien, och tvingas att fortsätta överföra kapital till USA i fruktlösa försök att rädda den anglo-amerikanska finansbubblan.

Enormt mycket att göra

Det finns enormt mycket att göra för att stoppa terrorismen. Det allra viktigaste är att lugnt bygga vidare på det eurasiska samarbetet, för då visar man att man inte låter sig styras av terrorn. Det stärker också och ökar samarbetet med de krafter som vill ha fred. Framför allt erbjuder det USA en utväg ur dess ekonomiska kris, genom de uppdrag som amerikanska företag kan skaffa sig bland alla utvecklingsprojekt.

De jättelika order som både Ericsson och ABB vann i Kina denna månad följer på denna utväg. Likaså de ryska besluten att bygga ut den transsibiriska järnvägen till ön Sachalin för en framtida landförbindelse till Japan, och åt andra hållet till en ny, stor transportterminal i Tjeckien. Inte minst är den nya bron mellan Asien och Afrika vid Suezkanalen en seger för denna ekonomiska utvecklingspolitik.

På APEC-mötet den 19-21 oktober i Shanghai inbjöds USA att öka sitt engagemang i det eurasiska samarbetet. Amerikanska företag är djupt engagerade i Ostasien, men även i oljeutvinningen i Centralasien. Kan detta samarbete fördjupas och bilda utgångspunkt för kampen mot terrorismen, finns möjligheten att gemensamt få stopp på Afghanistankriget och förhindra dess spridning. Därför är samarbetet i Eurasien nyckeln till att skapa fred. Denna nyckel får inte förloras genom att krigen tillåts splittra samarbetet och försvaga de asiatiska tillväxtlokomotiven.

Den pågående diskussionen om regeringens transportproposition kan direkt styras om till att bli ett svenskt bidrag till att få i gång projekt som kan stärka det eurasiska samarbetet. Skandinavien kan bli en viktig länk mellan USA och Ryssland. Den svenska industrin och samhället har en hög kapacitet att också bidra med egna viktiga lösningar på de eurasiska utmaningarna.

Alla tabun borta

Den akuta ekonomiska och politiska krisen betyder att alla tabun är borta. Läget är så flytande, att utvecklingen kommer att styras av de subjektiva initiativ som tas under de närmaste veckorna och månaderna av stat, arbetsgivare, fackföreningar och andra aktörer i näringslivet. Att det är fler som har fattat detta visas av det upprop som 41 socialdemokratiska kommunalråd har gjort för svensk basindustri, tvärs emot den rådande, "politiskt korrekta" linjen.

Krismedvetandet gör att man plötsligt hittar lösningar på problem som dragits i långbänk i åratal. Staten kunde gå in och rädda de svenska flygbolagen genom att frångå den fria marknaden för flygförsäkringar. Möjligheten finns också att staten kan gå in och säkra leveranserna till samhällsekonomin från andra viktiga, hotade näringsgrenar, framför allt gäller det smittskyddet, sjukvården, elektriciteten, jordbruket, livsmedelsindustrin och transporterna.

Tänk stort!

Det gäller bara att tänka tillräckligt stort. Annars kommer vi bara att få se hur i och för sig viktiga och riktiga beslut för att kortsiktigt lösa försörjningsproblem, kommer att krossas under det berg av skulder och finansiella kostnader som driver fram finanskollapsen. Världshandeln måste fungera. Internationell massarbetslöshet måste undvikas.

Finanssystemet måste skuldsaneras så att en återuppbyggnad av livsviktiga näringar blir möjlig i Sverige och i andra länder. Valutasystemet måste göras rättvist och skyddas från spekulationsflöden. Nu är det tid för Sverige att kasta sig in i debatten om hur en ny, rättvis ekonomisk världsordning kan se ut.

Det förslag som ligger på bordet är LaRouches förslag om ett nytt Bretton Woods. Det gamla Bretton Woods-systemet från valutakonferensen 1944 möjliggjorde fram till omkring 1965 den ekonomiska återuppbyggnaden efter andra världskriget och skyddade handel och produktion från spekulation genom fasta växelkurser.

Detta beprövade system kan snabbt återinföras, utvidgas till alla länder och göras mer rättvist. Då blir det möjligt att organisera ett internationellt ekonomiskt uppsving runt projektet att bygga ett välstånd för alla länder.

Valet står mellan att införa en sådan ny, rättvis ekonomisk världsordning, eller att desperat försöka rädda den gamla med terror och geopolitiska krig.

Ulf Sandmark
Ny Solidaritet, oktober 2001