Gisslandramat i Moskva riktades bl.a. mot de strategiskt explosiva förhandlingarna mellan Saudiarabien och Ryssland. President Putin skulle försvagas och hindras från att bygga upp ett globalt alternativ till den amerikanska regeringens krigspolitik. Efter räddningen av de flesta i gisslan har dock Rysslands ställning stärkts.

Många frågetecken kvarstår kring gisslandramat på Melnikovteatern i Moskva, som slutade den 26 oktober med de ryska specialstyrkornas stormning av teatern. En del kan man dock säga med säkerhet.

Trots det stora antalet döda kunde ändå en överväldigande majoritet i gisslan räddas, och det var en moralisk och politisk seger för president Putin, som borde stärka Rysslands strategiska oberoende och öka Putins handlingsutrymme. Putin själv klargjorde, enkelt men kraftfullt: "Ingen kan tvinga Ryssland på knä."

Vilka terroristerna än var, så hade terrordådet mindre med Tjetjenien att göra än med det allmänna strategiska läget, nämligen:
1. Rysslands oväntat fasta hållning i FN:s säkerhetsråd mot Bush-regeringens Irakkrigsplaner;
2. tecken på ökat ryskt samarbete med Tyskland och Frankrike beträffande Irak och andra strategiska frågor;
3. viktiga genombrott i Rysslands förbindelser med Saudiarabien och andra arabländer;
4. en förnyad rysk satsning på Eurasien, med inbokade besök av Putin i Kina och Indien det här året;
5. en global upptrappning av terror och "småkrig", syftande till att försvaga det psykologiska och politiska motståndet mot vissa amerikanska krafters "utopisk-imperiala" politik.

Vad gäller de högst intressanta ryska kontakterna med Saudiarabien uppger en mycket initierad rysk underrättelseexpert, att en delegation från Saudiarabien förde känsliga förhandlingar med den ryska regeringen under veckan före gisslandramat.

Två frågor stod i centrum. För det första skulle Ryssland sätta upp ett ökat motstånd inte bara mot Irakkriget utan mot hela Bushs plan på att "göra om" Mellanöstern. För det andra skulle stora volymer saudiskt kapital flyttas från USA och Västeuropa till Ryssland, som tack för ett sådant strategiskt stöd. Det handlade om 50-70 miljarder dollar under de kommande två åren, som skulle hjälpa Ryssland att sätta fart på sin ekonomi med infrastruktur- och andra projekt.

Rysk-saudiska kontakter

Känt är att den saudiske f.d. underrättelsechefen prins Turki al-Faisal, nu Saudiarabiens ambassadör i Storbritannien, var i Moskva vid den angivna tidpunkten. Att prins Turki, som är son till den 1975 mördade kung Faisal, för första gången besöker Moskva är en sensation i sig.

Men det tal som prins Turki höll på Moskvas utrikespolitiska institut den 27 oktober (det skulle ha hållits den 25 oktober men uppsköts p.g.a. terrordådet), och uttalanden som gjordes av den saudiske Moskva-ambassadören, visade att saudierna och ryssarna faktiskt jobbade på ett nytt partnerskap, när terroristerna slog till mot Melnikovteatern.

Man behöver inte leta länge för att förstå varför saudierna är intresserade av ett samarbete med Ryssland. De vet mycket väl, att samma klick i Washington som vill ha ett krig mot Irak, också vill ha ett "regimbyte" i Saudiarabien och till och med vill dela landet i tre delar, för att säkra den direkta amerikanska kontrollen över oljekällorna i området. Samtidigt är saudierna medvetna om den akuta finanskrisen i USA och har redan börjat föra ut stora mängder kapital från USA.

Om Irak sa prins Turki: "Saudiarabiens hållning sammanfaller helt och hållet med den ryska. Vi är emot en militär aktion mot Irak och vi kommer, som vår utrikesminister redan har gjort klart, inte att tillåta att vårt territorium används mot Irak." I frågan om Tjetjenien underströk prins Turki att Saudiarabien respekterar Rysslands territoriella integritet. Han förklarade att man i Tjetjenienfrågan har ett nära samarbete med de ryska underrättelsetjänsterna och tillbakavisade särskilt påståenden om att saudier finansierar tjetjenska terrorgrupper och till och med kämpar på deras sida.

Viktigt löfte

Enligt uppgift från välunderrättat håll i Ryssland lovade prins Turki att all saudisk finansiell hjälp till radikala islamiska terrorgrupper i och runt Tjetjenien ska upphöra. Denna försäkran torde man tillmäta stor betydelse i Moskva, särskilt som den kommer från en person som säkert spelade en viktig roll i stödet till mujaheddins kamp mot Sovjetunionen under Afghanistankriget.

Det är välkänt att det mesta av den "islamiska terrorismen" i området, Usama bin-Ladin inbegripen, byggdes upp som ett led i de anglo-amerikanska operationerna mot Sovjetunionen i Afghanistan, och dessa operationer sköttes delvis via Saudiarabien. Ur rysk synvinkel är den tjetjenska separatismen/terrorismen en del av samma paket.

Men minst lika viktiga för Moskva är de utlovade omfattande saudiska investeringarna. Vid den saudiske utrikesministern Saud al-Faisals besök i Moskva i april enades man om huvudpunkterna i en överenskommelse om "Samarbete och förverkligande av gemensamma intressen". I mitten av oktober höll den saudisk-ryska gemensamma kommissionen sitt första möte, och en bit in på nästa år är det meningen att en överenskommelse ska träffas om investeringsskydd och förhindrande av dubbelbeskattning, för att underlätta det ekonomiska utbytet mellan de båda staterna.

Det har nyligen framkommit att den saudiarabiska centralbankens reserver har ökat kraftigt, p.g.a. hemtagningen av saudiskt kapital från det finansiellt bankrutta USA. Det ligger därför nära till hands att saudierna funderar på hur de ska placera sina rikedomar, kanske i stora infrastrukturprojekt i Ryssland och andra delar av Eurasien, hellre än att se dem gå upp i rök i en allmän kollaps av det västliga finanssystemet.

Jonathan Tennenbaum
Ny Solidaritet, november 2002