Vår organisation har redan organiserat ett stort stöd för ett Nytt Bretton Woods i Asien, Afrika och Sydamerika. Denna livsviktiga reform blockeras av västvärdens demokratiskt valda regeringar, följaktligen är det här förändring måste till. Sveriges regering bör snarast upphöra med åtstramningspolitiken i Sverige och inte verka för att andra länder ska tvingas till densamma. Istället bör de verka för ett nytt finanssystem och ett omedelbart stopp för krigspolitiken, som är USA:s vicepresident Dick Cheneys m fl fascistiska lösning på totalkollapsen av det finansiella systemet.

Vad LaRouche, i kraft av sitt ämbete som USA:s president (om vi vinner i USA) skulle föreslå vid en ny Bretton Woods-konferens är i korthet:

1. De existerande finansinstitutionerna, inklusive centralbanker, ställs under konkursförvaltning av respektive nationalstats suveräna auktoritet. Detta förhindrar ett kaotiskt sammanbrott så att hushållens modesta penninginvesteringar och pensionsbesparingar skyddas och säkerställer fortsatt och ökad produktion, handel och välfärd.

2. Värdepapper av spelform (ex derivat) avskaffas under ordnade former och andra skuldförbindelser tas i förvar för omorganisering.

3. Mobilisering i de enskilda länderna för ökad sysselsättning, främst i form av storskaliga infrastukturprojekt. Statliga regleringar av allmännyttiga bolag införs. Krävs det nya sådana bolag ska de startas i offentlig regi för att senare övergå, om det bedöms lämpligt, i privat ägo.

4. Internationella krediter på mellanstatlig nivå (extern statsskuld) ges ut med låg ränta (ca 1-2 %) med löptid på 25-50 år. Detta kommer att kräva ett internationellt valutasystem med fasta växelkurser.

5. En nationalbank (riksbank) som har monopol på att ge ut pengar och obligationer (intern statsskuld) instiftas i de olika nationerna och kontrolleras av deras suveräna regeringar.

Avslutningsvis bör det poängteras att det liberala keynesianska systemet som bl. a. Sverige tidvis använt sig av är ett mellanting mellan vår klassiska amerikanska lösning och det förfelade frimarknadsystemet som orsakat den rådande krisen. Keynesianska lösningar kommer inte att vara möjliga under de extrema förhållandena som kommer råda under denna omorganisering.